Idag är det strålande väder ute - men till vilken nytta då för mig? Inte alls. Har ju massor att göra ute - men är man sjuk kan man inget göra. Ska gräva om min ena rabatt.. Sätta vårlökar, plantera en massa buskar. Å jag ger mig f*n på att när jag mår bättre så regnar det småspik. Å snabeldraken får fortsätta vara hungrig. Han blir mättad när jag mår bättre.. Men dom där dammråttorna dom sitter minsan i hörnen å skrattar åt mig.. Datorn har med fått fnatt.. Tror den ska få sig ett gäng panodil - kanske hjälper datorn bättre än det hjälper mig. Funderar lite på framtiden. Vad som ska hända o ske framöver.. Fast jag har kommit på att det är ingen ide att ödsla massa tid på det. För inget blir som man vill ändå. Hur man än sliter o släpar så nog tusan blir det mesta tvärtom iaf. Kan någon förklara det fenomenet för mig? Satt å prata med en vän i går kväll. Han har sina barn varannan vecka. Hade lite dåligt samvete för att han längtar efter att få träffa en ny kvinna i sitt liv. Jag sa till honom att det skulle han inte ha - för barn är så duktiga på att känna av sina föräldrar. Så om han blir lycklig med en ny kärlek - så blir han gladare och det känner barnen så väl. Då blir det ju så mycket enklare att handskas med vardagen. En pappa eller mamma så inte mår bra i sig själv - gör att barnen kan känna att dom gör något fel. Så jag hoppas nu att han tog det till sig - och inte känner sig som en dålig pappa..

Nä nu ska jag återgå till mitt..

Ha en underbar dag..

Kramar Skogsfrun